onsdag 20 oktober 2010
Solros i olja samt skiss
van Gogh
När man tittar på målningar av van Gogh förstår man verkligen varför han är så uppskattad av många (även om han inte fick den uppmärksamhet han förtjänade under sin livstid). Hans sätt att använda färger för att uttrycka sig och framhäva andra färger är väldigt imponerande. I allt från självporträtt till solrosor finner man en mycket unik stil och man kan knappast ta fel på en van Gogh målning. Trots att han har gjort mängder av målningar och sannolikt är en av de mest produktiva konstnärerna någonsin finns det alltid något unikt med hans verk, även om det ofta är liknande motiv eller en serie självporträtt. Kontrasterna han skapar framhäver verkligen färgerna och man kan knappast se på en av hans målningar utan att få en positiv känsla inom sig.
Postimpressionism
Termen postimpressionism introducerades av Roger Fry 1910.
Postimpressionisterna brukar betraktas som premodernister
eftersom de fick väldigt stor betydelse för bl.a. kubisterna Pablo
Picasso och Georges Braque. Benämningen postimpressionism
brukar inom konsten avse andra generationens impressionister
som intresserade sig mindre för ljusets spel och mer för hur
motivet mest sanningsenligt skulle överföras till dukens yta.
Postimpressionisterna ville kunna uttrycka mer och ansåg att
impressionismen var begränsad. De fortsatte med levande färger,
tjock applicering av färg, distinkta penseldrag och verkliga föremål.
De var också mer benägna att betona geometriska former och att
snedvrida form för uttrycksfull effekt.
John Rewald, en av de första professionella konsthistorikerna
(ang. den moderna konsten) skrev banbrytande publikationen om
postimpressionismen: Från Van Gogh till Gaugin. Rewalds syn på
historiska data var berättande snarare än analyserande och han
trodde att det skulle räcka att "låta källorna tala för sig själva".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar